.

Elin (E) lämnade alldels nyss mitt hus, faktisk betydligt gladare än när hon kom. Vi lyckades ta oss igenom två kapitel, förutom två tal som min hjärna inte ville hälpa till med, men det fick vi leva med helt enkelt. Jag är i alla fall glad att jag kunde vara till någon hjälp, för nu har hon ju faktiskt fått tillbaka leendet på läpparna och blivit av med det förfärligt uppgivna tonfallet, och det känns ju bra. Det är roligt att kunna hjälpa folk, vad det än gäller, eller hur?

Nu är det dags för mig att ta tag i mina egna skolarbeten. Ta en titt på engelskaläxan till imorgon och möjligen också skriva några rader till om digerdöden kanske vore ett vettigt alternativ?