.

Sist jag skrev pratade jag om några eventuella bilder från i lördags, så nu när jag ändå sitter här är det väl lika bra att jag slinger in dom på en gång va?

Efter en liten (och svår) tipsrunda blev det grillning, och Janne var sugen på mat, tror jag!


Efter att ha tagit för oss av en massa goda tillbehör som Rosita fixat började vi hugga in för kung och fosterland!


Precis som folket vid andra bordet!


Vi sjöng med till musiken som Pontus och Linn (och delvis även Markus) stod för!


Janne tog reda på resultatet av tipsrundan!


Och trots uselt resultat kom jag och min tipsrundevän delad trea med flera andra!


Här har vi vinnarna, som vann att framföra en låt i mikrofonerna (tur att vi inte presterade bättre alltså). Hur det gick för förstapristagarna kan ni kanske förstå om ni ser vem som kikar fram för att bidra med lite hjälp uppe i det vänstra hörnet... haha!


Också fick vi lyssna till lite imitation av Markus, som tog fram Janne och Rosia för att överlämna ett kors av allt, haha.


Rosita kunde till slut inte hålla glädjetårarna tillbaka efter Markus snackade och överlämnande av korset.


Två till som hade roligt!


Lena var glad att hon fick hedersplatsen vid Markus vackra gåva, haha!


Så fortsatte kvällen och natten med musik, allsång, efterrätt, surr med mera!


Glada miner fanns det gott om, så då förstår ni att det var en trevlig kväll i det nybyggda garaget i Rystrand!


Här har vi Pontus och Linn, som förutom en massa gamla godingar som alla sjöng med till, också framförde deras egen låt, Isak. Under dom minuterna satt alla helt tysta och bara lyssnade och berördes av att höra dom sjunga den känslosamma, fina låten som dom tillsammans gjort till Linns bror, det var så himla fint! Och linn, du gör det så himla bra, det vet du va?<3

För er som missat låten jag pratar om, eller bara vill höra den igen, slänger jag in den här en gång till!

Okej, ni kommer nu få veta vilken fruktansvärd djävulsresa det blev för oss igår.

Precis som planerat gav pappa och jag oss iväg till Östersund efter matchen, för att skjutsa upp Osman och Rashid, som på grund av att vi kunde skjutsa upp dom då hade kunnat vara med på matchen utan att missa den enda lilla resa de skulle göra med boendet under sommaren. Perfekt tyckte både vi och dom, men det perfekta varade inte hela vägen, kan man säga.

1. Första problemet kommer i Sollefteå när pappa kommer på att han har glömt en påse någon hade skickat med upp till Östersund hemma i Kramfors. "Fan, det är bara att vända om, och be mamma åka och möta oss med den" säger han till mig. Happ, vi ringer mamma som inte ens var hemma och börjar köra tillbaka mot Kramfors någon mil, innan pappa hejdar sig och ringer en ansvarig för boendet och kollar om det är något så viktigt i påsen att det är värt att vända om, men så var inte fallet. Okej, vi vänder då om ytterligare en gång och är på väg åt rätt håll igen!

2. Vi kommer fram till en vägomläggning och tvingas därför köra en annan, sämre, längre väg, vilket gör att det drar ut på tiden. Men ja, "Det finns inte mycket att göra åt det, sådant som händer" tänker så klart vi och kör vidare.

3. Pappa får ett samtal av en ansvarig för boendet, som talar om att grabbarna uppe i Östersund har råkat ut för trubbel. Vid ett stop på en bensinmack hade en helt utomstående drogpåverkad kille hoppat in i bilen och försökt råna killarna, men eftersom de inte frivilligt gav ifrån sig sina mobiltelefoner och dylikt slutade det med att han knivskar en av boendets killar i armen, och efter besök av både polis och ambuland fördes han som skadats till sjukhus. Kul för de här som för enda gången i sommar skulle iväg och ha lite roligt tillsammans. Nej, inte direkt... Fan vad irriterad jag blev på den där idioten! Nåja, vad ställde det här till för oss nu då? Jo, eftersom det här hade hänt var många av grabbarna så klart upprörda och oroliga, och då förstår ni kanske att det här mötet som vi skulle få av personalen, för att slippa köra hela vägen, rök all världens väg. Det var bara att köra ända fam, "men det är klart att vi gör det, ta hand om det där ni, det var ju inget ni kunde göra något åt" sa pappa och gasade.

4. Så kommer det fjärde problemet, djävulen verkade inte tycka att det var nog som det var. Några kilometer innan vi är framme ser jag att fönsterrutan på en av bakdörrarna på vår nya bil är nere, och jag säger förvånat till pappa "tycker dom att det är varmt?:O". Aja, inget mer med det förrän vi kommer fram och parkerar bilen, då Osman lite oroligt säger "Per, vi måste fixa, den bara for ner, jag gjorde inget". Pappa trycker så klart då på knappen som normalt gör att fönsterrutan åker upp, men vad tror ni händer? Jo, fönsterrutan åker inte upp, och vi konstaterar att elen på just det fönstret inte fungerar. Rutan går inte att trycka upp, och drar man upp den med händerna faller den direkt ner igen. Ja, där stod vi en bit efter midnatt i regnet med en ny bil och ett helt öppet fönster, och 22 mil kvar att åka. BRA, eller hur?!

Efter många funderingar och väldigt lite material använda för att täcka fönstret, i en skog mitt i natten, erbjuder sig en av de alla väldigt hjälpsamma killarna att ge bort sin filt, så vi kan spänna för den. Sagt och gjort, vi spände fast den, och knöt fast den med några remsor av en handduk som killen skar sönder i brist på något starkare snöre.

Ja, det här innebar att vi körde in på gården 03:25 inatt, trötta, men i alla fall glada över att den provisoriska lösningen höll ända fram, och att killarna där uppe var så hjälpsamma. Pappas sista ord i bilen var "Ja, det här tog mig nu inte bara hela kvällen, utan även halva natten, men det må nog ändå vara värt det. Vi vann ju faktiskt matchen och Rashid gjorde trots allt två av de tre målen..."

Klockan sex ikväll har Pontus lag match, och igår var pappa (som är tränare) rätt så bekymrad, eftersom han av diverse olika anledningar hade ganska få spelare att tillgå. Två styckna starka kort som han inte hade tillgång till (trots att han verkligen skulle behövt det) var Rashid och Osman, som skulle åka på helgsutflykt till Östersund med sitt boende redan på dagen idag.

Eftersom att R&O ville spela, och laget (som idag spelar en match som kommer vara rätt så avgörande om de blir etta eller två i serien) behöver dom, så sa pappa helt plötsligt igår "det må vara att hela min fredag går, men om det är okej för boendet så kör jag fan i mig upp dom till Östersund efter matchen". Ja, det var okej för personalen (de erbjöd sig dessutom att åka och möta pappa en bit), så ikväll efter matchen drar han iväg mot Östersund för att skjutsa upp grabbarna, och vet ni? Jag tyckte nästan lite synd om honom som ska spendera sin lediga fredagkväll i en bil (även fast det var hans egna val), speciellt på hemvägen då han skulle åka ensam, så jag erbjöd mig att åka med som sällskap, och så får det bli! Så nu är det fotboll som gäller, och sedan lite bilåkande, nu vet ni hur min fredagkväll ser ut också!

Vet ni?! Idag har vi köpt en ny bil! (Som ni ser på bilden nedan). Det blir alltså till att säga farväl till gyp:en snart, och vad ska man säga om det? Det känns så klart jäkligt skönt att slippa gamskrotet, att slippa svettas ihjäl utan AC på sommaren och kunna lyssna på en skiva i bilen, men på något sätt känns det faktiskt också en aning konstigt. Jag menar, ska vi inte längre åka omkring i vår gamla vinröda lilla saab med endast två dörrar, som jag har gjort i hela mitt liv och som alla är vana att se oss göra? :O Haha, nej, vi ska ju faktiskt inte det, men jag ska minsann inte klaga!

Nu är jag nyslingad, och därmed betydligt blondare. Kanske visar er en bild sedan, men nu har jag inte tid, ska plocka ihop på rummet, äta och åka på fotboll!

Nu har jag nyss slängt in en mortotskaka i ungnen, den får bli ett medtag till kvällens kräftskiva med Emelie, Ulla, Elin och Jeffa, som kommer att hållas i Victors (Emelies brors) lägenhet. Nej, nu är det dags för dusch och lite fixning av mig själv innan klockan blir för mycket. Jag kanske återkommer med lite bilder ifrån kvällen senare ikväll/inatt eller imorgon, om inte minnet och/eller kameran sviker mig vill säga.
                                           

Nu, över ett år efter att jag fyllt 16, har vi äntligen kommit oss för att gå körkortskursen som är förutsättningen för att få börja övningsköra. Bra att vi var snabba va? Men som man säger; bättre sent än aldrig! Nu är det i alla fall gjort, och det känns skönt!

För tillfället sitter jag här och äter chips och lyssnar på Pontus början till en ny låt. Snart får jag nog ge upp den aktiviteten, som just nu känns rätt mysig, och istället dra mig till sängs, för imorgon är det jobb som gäller och som bekant börjar jag klockan sju (buhu).

Hallå, vet du vad jag tycker du ska göra nu? Jo, gå ut och ta vara på solen, när den väl visar sig! Det tänker jag i alla fall göra, precis just nu, på en gång, adios!