.

Okej, ni kommer nu få veta vilken fruktansvärd djävulsresa det blev för oss igår.

Precis som planerat gav pappa och jag oss iväg till Östersund efter matchen, för att skjutsa upp Osman och Rashid, som på grund av att vi kunde skjutsa upp dom då hade kunnat vara med på matchen utan att missa den enda lilla resa de skulle göra med boendet under sommaren. Perfekt tyckte både vi och dom, men det perfekta varade inte hela vägen, kan man säga.

1. Första problemet kommer i Sollefteå när pappa kommer på att han har glömt en påse någon hade skickat med upp till Östersund hemma i Kramfors. "Fan, det är bara att vända om, och be mamma åka och möta oss med den" säger han till mig. Happ, vi ringer mamma som inte ens var hemma och börjar köra tillbaka mot Kramfors någon mil, innan pappa hejdar sig och ringer en ansvarig för boendet och kollar om det är något så viktigt i påsen att det är värt att vända om, men så var inte fallet. Okej, vi vänder då om ytterligare en gång och är på väg åt rätt håll igen!

2. Vi kommer fram till en vägomläggning och tvingas därför köra en annan, sämre, längre väg, vilket gör att det drar ut på tiden. Men ja, "Det finns inte mycket att göra åt det, sådant som händer" tänker så klart vi och kör vidare.

3. Pappa får ett samtal av en ansvarig för boendet, som talar om att grabbarna uppe i Östersund har råkat ut för trubbel. Vid ett stop på en bensinmack hade en helt utomstående drogpåverkad kille hoppat in i bilen och försökt råna killarna, men eftersom de inte frivilligt gav ifrån sig sina mobiltelefoner och dylikt slutade det med att han knivskar en av boendets killar i armen, och efter besök av både polis och ambuland fördes han som skadats till sjukhus. Kul för de här som för enda gången i sommar skulle iväg och ha lite roligt tillsammans. Nej, inte direkt... Fan vad irriterad jag blev på den där idioten! Nåja, vad ställde det här till för oss nu då? Jo, eftersom det här hade hänt var många av grabbarna så klart upprörda och oroliga, och då förstår ni kanske att det här mötet som vi skulle få av personalen, för att slippa köra hela vägen, rök all världens väg. Det var bara att köra ända fam, "men det är klart att vi gör det, ta hand om det där ni, det var ju inget ni kunde göra något åt" sa pappa och gasade.

4. Så kommer det fjärde problemet, djävulen verkade inte tycka att det var nog som det var. Några kilometer innan vi är framme ser jag att fönsterrutan på en av bakdörrarna på vår nya bil är nere, och jag säger förvånat till pappa "tycker dom att det är varmt?:O". Aja, inget mer med det förrän vi kommer fram och parkerar bilen, då Osman lite oroligt säger "Per, vi måste fixa, den bara for ner, jag gjorde inget". Pappa trycker så klart då på knappen som normalt gör att fönsterrutan åker upp, men vad tror ni händer? Jo, fönsterrutan åker inte upp, och vi konstaterar att elen på just det fönstret inte fungerar. Rutan går inte att trycka upp, och drar man upp den med händerna faller den direkt ner igen. Ja, där stod vi en bit efter midnatt i regnet med en ny bil och ett helt öppet fönster, och 22 mil kvar att åka. BRA, eller hur?!

Efter många funderingar och väldigt lite material använda för att täcka fönstret, i en skog mitt i natten, erbjuder sig en av de alla väldigt hjälpsamma killarna att ge bort sin filt, så vi kan spänna för den. Sagt och gjort, vi spände fast den, och knöt fast den med några remsor av en handduk som killen skar sönder i brist på något starkare snöre.

Ja, det här innebar att vi körde in på gården 03:25 inatt, trötta, men i alla fall glada över att den provisoriska lösningen höll ända fram, och att killarna där uppe var så hjälpsamma. Pappas sista ord i bilen var "Ja, det här tog mig nu inte bara hela kvällen, utan även halva natten, men det må nog ändå vara värt det. Vi vann ju faktiskt matchen och Rashid gjorde trots allt två av de tre målen..."