.

Idag har jag tydligen namnsdag. Jag kom hem och hittade en bok och en lapp i vår postlåda. Det var från min mormor.
(Klicka på bilderna för att se dem större)
 
Jag blev faktiskt lite rörd när jag läste lappen. De handskrivna orden på en vit, liten lapp sökte sig rakt in i hjärtat! När jag tänker på allt jag har gjort tillsammans med min mormor under hela mitt liv, inser jag att det är väldigt mycket. Jag tänker på alla somrar hon bjudit mig på en heldag i Ö-vik, alla gånger vi gått uppför samma stentrappor från busstationen för att komma in mot staden. Det känns som våra egna små stentroppor nu, och jag kommer nog aldrig i hela mitt liv gå i dessa trappor utan att tänka tillbaka på våra dagar där uppe. Jag tänker på alla konserter och andra evenemang vi varit på tillsammans, och inte minst på alla enkla, mysiga hemmakvällar hos mormor. Vi gör fortfarande saker tillsammans, skapar hela tiden fler och fler minnen med varandra, och jag kan inte tänka mig något annat. Mormor ska liksom finnas vid min sida. Precis som hon alltid har gjort. Precis som hon gör. Jag önskar att det kunde få fortsätta att vara så här i all eviga tid framöver. Jag önskar att ingenting någonsin skulle kunna ta oss ifrån varandra. Vet du mormor? Jag älskar dig också, och du finns alltid i hjärtat hos mig.