.

Hoppas ni inte dog av chock. Här har det ju varit dött sedan i maj, menar jag. Många har sagt att jag borde börja blogga igen. Senast för några sekunder sedan fick jag höra att det var läge för ett inlägg. Hej Simone, här kommer ett!

Jag funderar fakiskt på att göra som folk har sagt, börja blogga igen. Problemet är bara att dygets 24 timmar inte riktigt är tillräckliga för mig och mitt liv just nu. Fast när jag tänker efter är det kanske värt den tid det tar? Hur kul är det liksom inte på en skala att gå tillbaka och läsa gamla inlägg? Och hur ska jag minnas mitt liv om tio år, om det inte på något sätt finns något kvar? Simone och jag msn-diskuterar just om det kanske inte är dags att försöka uppliva våra bloggar. Vi får se hur länge det varar, men ett försök är väl ändå inte för mycket begärt?